Kreativitet och barn är inget lätt ämne. Och tro mig, jag har INTE gjort allt rätt. Om det nu ens finns ett "rätt" sätt att göra saker på.
Men en och annan sak har jag ändå lärt mig längs vägen med mina barn och genom arbetet med Pysselmorgon. Det viktigaste är nog att släppa kontrollen. Att lita på processen. Att ta ett steg tillbaka. Men också att uppmuntra, leda med gott exempel och visa hur kreativitet kan se ut. Att låta barn ha tillgång till material att skapa med. Att tillhandahålla ett utrymme där skapandet kan få lov att ta plats utan behov av för många pekpinnar. Och att lägga bedömmandet och jämförandet åt sidan.
Jag har otaliga gånger sagt "fint" och "bra" till barnen när de visar mig sina alster, och det är okej. Men jag tror att det också är viktigt att ibland lägga fokus på att de skapat något, istället för exakt vad de skapat. Vilka färger de använt. Vilka material de fastnade för. Om det var roligt. Om de vill göra det igen. Mer fokus på processen än på resultatet, helt enkelt.
En annan viktig sak är kvantitet och tid. Att försöka bita sig i tungan när de blandar alla färger och målar hela pappret i brunt, och alla andra gånger de skapar något som inte riktigt "blir något". Detta är en så viktig del av kreativiteten. Att greja med händerna fritt, att blanda och känna på materialet, att testa hur det blir när man gör si eller så, utan att ha ett mål i sikte. Resultatet kanske är en klistrig hög av mosigt papper och målarfärg, ett sönderklippt papper eller bara en massa stök och kladd. Och det är helt okej. Det är en viktig del av den kreativa processen. Och detta behöver det finnas tid för och det behövs göras ofta (kvantitet!).
Vi vuxna då, hur gör vi? Hur reagerar vi när något vi skapar inte blir som vi tänkt? Skapar vi ens, eller sitter vi mest med mobilen i handen? Hur är vi som förebilder när det kommer till kreativitet? Barn gör som bekant mer som vi gör än som vi säger. De iakttar oss, de noterar och de kopierar vårt beteende.
Och för att bli bra på något behöver vi öva, nöta och kämpa. Det är lätt att säga till någon som målat en fantastisk tavla att de har talang. Och visst spelar talang en viss roll. Men det som spelar mest roll är övning. Jag kan slå vad om att konstnären i fråga har en hel soptipp full av tavlor som inte blev som hen tänkt, men som var en viktig del av processen fram till den tavlan som sedan kändes "wow".
Det tänker jag ofta på när min rit-tokige son förbrukar kopieringspapper in absurdum som om skogen de är gjorda av vore oändlig. Här får jag bita mig i tungan och tänka att han övar, och han ger sig inte förrän det till slut, efter fyra till sju papper, har blivit precis så som han vill. Då är han nöjd. Sedan går vi tillbaka, samlar upp papper och ritar på baksidan och runt omkring det som blev "fel", för skogen är som sagt minst lika viktig som den kreativa processen.
På tal om fel. Vi lever i en värld full av osynliga krav på perfektion. Det smittar onekligen av sig på barnen, som ofta kan skrika ut i frustration eller klanka ner på sig själva när något inte blir som de tänkt. Det här är en svår nöt att knäcka. Men jag tror att en del av svaret kan vara att bekräfta känslan, inte försöka rätta till allt direkt, och fortsätta lämna utrymme för det kreativa. Kanske hitta andra former, andra material eller en annan miljö. Ge det tid och kanske återkomma till projektet en annan dag med mer energi eller när barnet är lite äldre.
Här är tio saker som jag tror kan göra skillnad:
Försök att lägga mindre fokus på hur något blev och mer på vad barnet upptäckte, testade, kände och uttryckte under tiden. Det hjälper barnet att känna att själva skapandet är värdefullt, även när resultatet inte blev som tänkt. Ibland räcker det att fråga vilka färger de valde, hur de gjorde eller om de vill fortsätta. På så vis hamnar uppmärksamheten mer på processen än på prestationen.
Alla kreativa stunder behöver inte ha tydliga instruktioner eller ett färdigt mål. Ibland räcker det långt med material, tid och frihet. När barn får prova sig fram utan att någon direkt styr upp, visar eller rättar till, händer det ofta mer i deras egna tankar. Det kan se stökigt ut utifrån, men vara väldigt viktigt på insidan.
Det är lätt att vilja hjälpa till, förbättra eller visa hur något "ska" eller "bör" göras. Tro mig, detta är svårt. SOm när barnen bakar orunda chokladbollar eller dammsugar ca 30% av golvytan... Men när vi går in för snabbt kan barnets egna idéer lätt krympa. Försök att vänta lite och se vad barnet själv gör av situationen först. Ofta hittar de egna lösningar om de bara får lite tid. Och ofta ser de själva efter en stund det som du tänkt visa från början, när du tålmodigt fick backa och bita dig i tungan.
Istället för att direkt säga "vad fint" kan man ibland stanna upp och visa nyfikenhet. Fråga till exempel: Berätta om din bild eller Hur tänkte du här? Det hjälper barnet att känna att det egna uttrycket är viktigt, inte bara hur det ser ut i slutändan. Nyfikenhet öppnar ofta upp mer än vad bedömning gör.
Barn behöver få uppleva att allt inte blir som de tänkt, och att det inte är farligt. Det är lätt att vilja rädda situationen direkt när frustrationen kommer, men ibland är det viktigaste bara att bekräfta känslan. Att säga att man förstår att det känns jobbigt kan räcka långt. Därifrån blir det ofta lättare att prova igen, antingen en stund senare eller nästa vecka/månad/år.
När barn känner att det viktigaste är att något ska bli snyggt, rätt eller imponerande blir de ofta mer försiktiga. Kreativitet behöver inte perfektion, den behöver utrymme. Det måste få finnas sådant som blir kladdigt, skevt, konstigt eller inte riktigt blir något alls. Ofta är det just där som mycket av det viktiga händer. Framförallt kan det vara här barnen övar upp sina finmotoriska färdigheter, går in i fantasin och hittar flow.
Barn påverkas inte bara av det vi säger, utan också av tonen, blicken, tempot och känslan i rummet. Om skapandet omges av stress, rätt och fel eller oro för kladd märks det snabbt. En lugn och tillåtande stämning gör det lättare för barnet att slappna av och uttrycka sig friare. Det behöver inte vara perfekt, bara tillräckligt tryggt.
Försök att inte ta över för mycket, även när barnets idé känns märklig, opraktisk eller ofärdig. Hjälp gärna till vid behov, men låt barnets tanke och idé få vara utgångspunkten. Det finns något viktigt i att få känna: det här kom från mig. När barns idéer tas på allvar växer ofta både kreativiteten och självkänslan.
Det behövs inte massor av saker för att främja kreativitet. Några material som kan användas på många olika sätt räcker ofta långt, som papper, färg, sax, lim, kartong, lera eller naturmaterial. Det viktiga är att materialet känns tillgängligt och inbjudande. Ofta öppnar öppna material upp mer än sådant som redan har ett färdigt facit (som en pysselpåse med inbyggd idé och instruktioner). Det kan även vara klokt att tillhandahålla åldersadekvat material. Greppvänliga kritor och pennor till de ynsgsta, vänstersax åt den vänsterhänta och så vidare.
Kreativitet främjas inte bara i planerade pysselstunder, utan också i lek, byggande, fantasi, frågor och små idéer som får ta plats. Ju oftare barn får skapa, prova, misslyckas och börja om, desto mer naturligt blir det. För att bli bra på något behöver vi öva, och det gäller kreativitet också. Tid, upprepning och många försök spelar större roll än man tror.
Visst går det att måla med naturen. Att skapa egna naturpenslar av pinnar, barr, blommor, gräs och annat smått som ni hittar ute är ett enkelt och roligt pyssel för barn. Det blir både skapande, utforskande och en fin stund tillsammans där barnen får samla material, testa sig fram och upptäcka att olika saker från naturen ger helt olika avtryck...
Det finns något särskilt med pyssel som börjar ute i naturen. Jord, sand och lera är material som många barn redan älskar att leka med, men de går också att använda till skapande på ett lite annat sätt. Att måla med lera är ett enkelt och roligt naturpyssel där ni blandar er egen lerfärg och skapar konst med hjälp av...
Det här är en enkel och rolig aktivitet där barn får leta efter saker i naturen utifrån färg.
Det här är en enkel aktivitet där barn kan skapa figurer av blad, blommor och andra små saker de hittar ute.
En pinne, några långa grässtrån och lite garn. Mer än så behövs egentligen inte för att skapa något som kan bli en trollstav, en sagostav, ett naturspö eller kanske något helt annat i barnens lek.
Ibland behövs det så väldigt lite för att väcka barnens nyfikenhet.